2014-12-06

Långt från lågvattenmärke

Havet har varit försvunnet länge nu. Var är vår Östersjö? När kommer vi känna igen våra stränder igen? Men lågvattnet stoppar inte oss. Kenny låter inte heller en elak förkylning hindra honom från att rycka ut på upptåg i brackvattnet.



Vi saknar den utlovade vinden också. Det drar ordentligt i träden på väg ut, men väl nere vid vattnet är det slätt och fint. Ajdå. Men med tanke på att det ändå varit gynnsamma vindriktningar ett par dagar så traskar vi ut. Ja, här ser det lovande ut. Några tiotal steg senare har Kenny en kontakt, jag tappar en sprattlig fisk och ännu en följer efter.
Pang! En virvel, ett vevstopp, ett snabbt mothugg och en riktigt härlig paradglittrande havsöring är fast. Vi mäter den vilda, vackra fisken till 63 centimeter, medan jag krokar av den. Den simmar rappt iväg. 




Den lilla fläcken har ytterligare ett par intresserade öringar, men vi känner oss klara och sätter kurs mot en lång stenrevel, som i vanliga fall inte syns så här tydligt. Det är som att vandra i nya vatten. Några stora stenar långt där ute blir ett riktmärke. Jag singlar ut draget så att vattnet och linan sprutar från Ambassadeuren. Det landar och attackeras strax efter av ännu en oantastligt blank och vacker fisk. Kenny kommer till undsättning med kamera och hejarop på sedvanligt manér. Öringen har ungefär samma fina storlek och kondition som den förra, men den här är något prickigare. Även den får simma iväg.



Här ute finns inget mer, så vi tar våra kalla fötter tillbaka till bilen. Lite mat, lite planering och lite återhämtning. Jag halverar en kopp hett kaffe och är redo. Vi rullar vidare en bit och tar sikte på ett ställe, där vi både haft goda upplevelser i fiskets tecken.

Det virvlar till bakom Kennys bete, men i dag är det en ganska orättvis dag. Jag går bakom Kenny och siktar på en samling stenar och en knappt förnimbar våg som rullar in. Hugget är tveklöst och böjer spöt ordentligt. Fisken rullar tungt och känns hyfsat seg. Jag tror först att det är en besa, eller möjligen lekfisk. Men när den får syn på mig visar den både humör och en silversida av fina mått. Ännu en fisk en bra bit över 60 centimeter. Den här snittlängden är inte vanlig, mina vänner. De små lyser med sin frånvaro och jag skiner säkert som en något rynkig sol i plytet. 





En riktig muskelöring. Den här får bli mat. Två rejäla filéer av knallrött snitt hamnar i frysen i väntan på gravning och rökning till jul.

Lågvattnet må vara påfrestande, men det behöver inte betyda att fisket är ett lågvattenmärke. Man får tänka till lite och testa, eller sitta hemma och bråka över lufttryck och vindar. Vi valde det förra, som så många gånger förr. 



Tack för fotohjälp, glada tillrop och goda garv, Kenny. 

8 kommentarer:

Anonym sa...

häftigt nicka. Du och kenny är ju omöjliga att stoppa haha. på facebook är de kul att se hur många som läser inläggen men aldrig säger något
guider och vissa lantisar som är avundsjuka.... ha ha ha , garvar stort. kör hårt

Anonym sa...

å förlåt att jag säger det men har inte din blogg kopierats helt rätt av nu?? en annan gute har ju gjort en blogg som är så otroligt lik din, han försöker till å me skriva som du, även om fotona och dina texter förstås är i helt egen ledning.

Anonym sa...

Imponerande fiske! Grattis grattis.
/Jacob

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack för gratulationer och glada tillrop. :)

När det gäller avundsjuka och annat är det inget jag märkt. på facebook är det ibland så att många ger uttryck för ilska och missnöje, men inte vädrar positiva saker. De som vill läsa min blogg får göra det, resten behöver absolut inte. Visst känner jag några som sällan eller aldrig sysslar med att gratulera till fångster, men det är deras problem - inte vårt. Eller hur? :)

Anonym sa...

Funderar på om brist på regn, lågvatten, lite lek i bäckarna gör att lekfisken så att säga har givit upp för säsongen och givit sig av, vilket i sin tur kanske gör att det finns mer mat för blanka öringar inne vid kusterna?
Vad tror du om denna teori?
Grattis till fint fiske!!
Tomi

Nicka - fiskebloggaren sa...

Halloj Tomi. Hmmm... Nja, jag tror att öringarna gärna cirklar runt i närområdet.
Det är ju en rätt lång kust att fördela fiskarna över i alla fall. Dessutom har det egentligen varit mer svårfiskat än vanligt den här hösten, för de allra flesta. Jag tror att de blanka haft möjlighet att vandra runt på djupet och jaga strömming etc eftersom vattentemperaturen länga var relativt hög.

Men vad vet man egentligen? ;) Antagligen ingenting.
Må gott.

Anonym sa...

Min teori var förmodligen fel, nu när det för första gången regnat några dagar under hösten-nu har leken kommit igång!
Fiskarna verkar ha ett sinne som vi inte har de verkar kunna känna på sig när några dagars regnande är på väg, så fort vattennivån höjs litegrann i bäcken så är de där!
Vattennivån är ändå låg så det är verkligen rörande och se på när fiskarna kämpar uppströms-marginalerna är verkligen små. Har hittat flera döda öringar som inte orkat ut till havet igen men så är det väl därute.....
Skitfiske
Tomi

Anonym sa...

hej var hittar jag havsöringen i januari det är ca 5 grader i vattnet nu så det har nog krypit ner par grader till premiären den 1 januari.
fiskar i edenryd gränsen mellan skåne blekinge. får gärna skicka dina erfarenheter inom havsöringsfiske på min mejl hade varit så guld! min mail är
m_molsson@hotmail.com
Med vänlig hälsning och skitfiske!